Emmelemme

Även denna gång är jag lite efter med mitt inlägg om Melodifestivalen, till och med mer efter än förra gången. Men hellre sent än aldrig, eller hur?

Vilken chock man fick! Det var nästan så att man satte chipsen i halsen. Vem hade kunnat gissa att The Carola skulle missa finalen? Och att Bananflugorna skulle snappa åt sig platsen. Fast ännu roligare hade det varit om pizza-låten hade gått till final.

Som vanligt var pausunderhållningen bäst. Den blå scarfen var väl inte det roligaste jag någonsin sett, men när han skulle flyga höll jag på att dö av skratt. Underbart.

Idag har varit en helt vanlig måndag. Förutom att alla lärare var borta. Det var bara två lärare i min enhet, och jag fick sluta en lektion tidigare. Jag var förbi biblioteket och lämnade tillbaka några halv-försenade böcker. Jag hade läst alla förutom en, Det andra könet av Simone de Beauvoir. Den var alldeles för tjock för att jag skulle kunna läsa ut den, eftersom jag struntat i att läsa den i 3 veckor. Den var typ 7 centimeter tjock.

När jag kom hem gjorde jag migen kopp jordgubbste och satte mig vid tv:n. På ettan var det en gammal film med en cykeltävling som hette Biffen och bananen. Det verkade jättekonstig.

Nu lägger jag in en liten musikvideo som är väldigt fin



Och en till liten en som jag kanske lagt in förut





"En biff. En banan. Två cyklar. Detta är historien om sommaren som förändrade deras liv"
Amanda Nordhamn, 11 februari 2008

Lite efter i tiden, såhär rapporterar jag om min uppfattning av "Sveriges största fest".

Själva låtarna var som vanligt dåliga. Och resultatet var förutsägbart. Men det är tradition att titta på melodifestvalen och som pappa sa: Pausunderhållningen är bra. Till och med bättre än bidragen. Den där baletten var fin och Björn Gustavssons "nummer" var ju jätteroligt. Jag jublade när jag hörde att han skulle vara med. Och ingen slår Kristian Luuk som programledare. Scenen var också fin.

Han killen som hette Brandur såg inte bara ut som om han var ett litet barn. Dessutom var det som att se in i framtiden. Ni ska nu få se en bild på hur min lillkusin kommer att se ut när han är femton:



Jag får bara hoppas att det är med lite bättre låtar nästa deltävling. Annars ser det ut att bli en bra melodifestival.

Nu är jag tillbaka efter att jag för ett tag pensionerade mig från bloggvärlden. Jag är nu ensam hemma, pappa är och hämtar Amanda från hennes kompis. Jag sitter här och lyssnar på musik (men allt verkar dåligt) och väntar på att de ska komma hem så att jag får äta. Jag är jättehungrig hela tiden nu för tiden.

Idag har jag varit på InterSport för att köpa vantar och sockar till den stundande skidresan och även lite på IKEA. IKEA var vi på för att äta och för att jag ville kolla lite (Jag älskar att gå på IKEA). Jag var som vanligt vrålhungrig, även fast det vara var 3 timmar sen jag åt frukost, och jag beställde en stor portion köttbullar, en sån med 20 köttbullar. 20 köttbullar låter brutalt mycket bara det, men dessutom ingick ett helt litet hav av sås, en stor klick lingonsylt, en liten portion chokladmousse och 6 potatisar. Vem orkar äta allt detta på en och samma gång? Inte jag i alla fall. Men jag lämnade bara 4 potatisar så jag åt ändå ganska mycket. Efteråt kändes min mage som en ballong.

Jag har även satt ihop en ny lista på skivor jag vill ha:

Hurricane Bar-Mando Diao
Mount Pleasure-Moneybrother
Separation Road-Anna Ternheim
Favourite Worst Nightmare-Arctic Monkeys

Jag har ganska mycket pengar, men jag har precis köpt massor av kläder, så jag tror jag väntar med att inhandla dessa skivor.

Efter maten blir det Melodifestival (inspelat). Helt plötsligt var den här. Men det är alltid trevligt, särskilt med Kristian Luuk som programledare.
 
Jag ska försöka skriva lite oftare i fortsättningen, men jag lovar inget. Ibland måste man ta en paus för att ladda upp batterierna