Emmelemme

Jag kom på en till sak som jag har provart i dag och lärt mig också som definitivt skulle platsa på Fias Dum sak jag gjort idag-grunkamogrej-sak.

Klockan var nog runt halv 2 kanske. Jag var trött och låg och degade, och var därför endast i klädd en klänning/lång t-shirt. Detta var vad som hände:

Mamma: Emma, kan du gå och hämta posten! (Ingen fråga, mer en order)
Jag: Jag har inga byxor på mig! (Jag var i ett annat rum. Därför skrek jag)
M: Annars får du steka pannkakorna.
 
Att steka pannkakor tyckte inte jag lät som ett lockande alternativ eftersom jag skulle förstöra allt, så jag drog på mig ett par shorts som låg på golvet och gick ut i hallen. Jag tog på mig min (vår)jacka och tänkte stoppa ner mina bara fötter i mammas ulliga skor (de är stora och lätta att sätta på sig) när jag tänkte: Idag skajag prova något som jag alltid har velat prova. Precis så tänkte jag, vilket var konstigt eftersom det bara stämde om alltid betydde den senaste mikrosekunden, men husomhelst så öppnade jag dörren och klev ut. Jag gick ner från bron och ut i den hårda verkligeheten, bort och in i världen som inte skyddas av taket över dörren. Så där tog jag stegen och satte ner min nakna och blottade fot i den isande snön. Det kändes roligt. Som när man går med skor och den knarrar ihop sig, fast direkt mot foten. Men efter kanske 4 steg började jag frysa något enormt om fötterna, vilket kanske inte var så konstigt, med tanke på situationen. Så jag gick snabbt fram till brevlådan och drog upp posten så snabbt som möjligt för att undgå att fötterna stod stilla i snön så länge och sennästan sprang jag in igen. När jag kom in tryckte jag posten i famnen på mamma och försökte gömma mina blöta fötter. Sen spangjag in på mitt rum och gömde, värmde och torkade mina arma fötter under täcket och hoppades att mamma för allt i världen inte skulle se de blöta fotavtrycken i hallen.